bekännelse

Fan va jag hatar lyckade lyckliga människor ibland. Nästan jämt.
Kommer på mej själv med den mörkaste svartsjukan. den är så mörka att jag vägrar erkänna den för mig själv ens...
Jag är inte den typen liksom, jag vägrar!!!
Så lycka till era jävlar! tänk inte på mej!...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0